Besten från Gévaudan - bet huvudet av sina offer

En silverkula var det enda som kunde fälla den blod-törstiga besten. Så vad var den mystiska varelse som på 1700-talet bet huvudet av franska kvinnor och barn? Ett förrymt lejon? Ett förhistoriskt rovdjur? Eller rent av en äkta varulv?

Text: Petter Karlsson
Foto: Wikimedia Commons

Den enda som överlevde ett direkt angrepp, en ung flicka, beskrev besten som ”stor som en ko, med klor lika stora som en människas hand”.

Ett fruktansvärt odjur, med andra ord.

Speciellt med tanke på den rödrandiga pälsen, de glödande ögonen, de fotliknande baktassarna och tänder vassa som köksknivar.

Men framför allt tycktes Gévaudan-monstret – som det kom att kallas i dåtidens tidningar – osårbar för vanliga kulor.

Den 8 oktober 1764 ska en grupp jägare ha pressat ut varelsen på ett öppet fält och avlossat sina musköter från nära håll.

Visserligen kastades odjuret till marken av kulsvärmen – men bara för att snabbt resa sig och till synes oskadd försvinna in i ett skogsbryn.

För ännu, efter drygt 250 år, är attackerna som dödade över 100 människor i distriktet Gévaudan i sydöstra Frankrike ett olöst mysterium.

I tre år pågick jakten.

I tre år skördade odjuret ständigt nya offer – och när det slutligen dödades förstod man inte ens vad det egentligen var för slags varelse som fällts.

Den största varg som någonsin skådats? Eller ett odjur från helvetet? 

beast-of-gevaudan.jpgBesten hade drag av varg – men också en rödaktig lejonman, en panterlik svans och nästan människoliknande fötter, något som pekade på att det istället handlade om en dittills okänd djurart. 

 

Raggig varg

För Gévaudanmonstret blev en myt i samma ögonblick som det första gången gick till attack vid en bondgård i Forêt de Mercoire en försommardag 1764.

En chockad ung flicka kunde efteråt berätta hur något stort, raggigt och vargliknande kommit rusande ut ur skogen, rakt emot henne. Hon hade i sista stund räddats av gårdens tjurar, som drivit bort monstret.

Några veckor senare inträffade det första dödsfallet, inte långt därifrån. 14-åriga herdeflickan Jeanne Boulet hittades med avbitet huvud och halvt uppäten kropp intill sin panikslagna fårflock.

Sedan följde attackerna slag i slag.

Än idag går det att läsa journalisternas rapportering, som blev allt blodigare, allt detaljrikare. Merparten av offren var kvinnor och barn, inser man. Alla svårt lemlästade och många med huvudet skiljt från kroppen.

Men några hjältedåd kan också noteras:

19-åriga Marie-Jeanne Valet stötte en kniv i bestens bröst när den attackerade henne och hennes syster på en bro över floden Desges.

10-årige Jacques Portefaix ledde en motattack, beväpnad med käppar, när han och sju kamrater överfölls av odjuret – en bragd som senare belönades av den imponerade kung Ludvig XV.

Best 2.jpgTrots att jägarna sköt monstret med sina gevär på nära håll lämnade besten platsen levande.

 

Såväl titel som pengar och mark skänktes även till den 71-årige François Antoine, som den 20 september 1765 fällde en stor varg nära Chazes. Detta misstänkta Gévaudanmonster hade dock knappt hunnit stoppas upp och skickas till kungen förrän en rad nya dödliga attacker inträffade.

Först den 19 juni 1767 var terrorn över.

Då sköt en 59-årig värdshusvärd, Jean Chastel, en gigantisk raggig best på berget Mont Mouchets sluttning.

Okänd djurart 

När magen sprättades upp fann man mänskliga kvarlevor, vilket tydde på att man nu hittat rätt dråpare.

Däremot var oenigheten stor om vad det egentligen var för slags djur.

Visst fanns det drag av varg – men också en rödaktig lejonman, en panterlik svans och nästan människoliknande fötter, något som pekade på att det istället handlade om en dittills okänd djurart. 

Ja, det spekulerades till och med i att Chastel själv avlat fram besten och därför indirekt varit delaktig i den massaker han nu stoppat.

Mystiken blev knappast mindre när Chastel efteråt svor på att odjuret dykt upp just som han satt och läste Bibeln och att hans gevär varit laddat med silver.

Precis som när man ämnar skjuta varulvar. 

 

Var Gévaudanmonstret ...

... en varg? 

Statistik visar att det åren 1600–1800 inträffade över 9 000 vargattacker i Frankrike. Många av ögonvittnena trodde också att det var just en varg de skådat.

... en hund med rabies?

Att en hund med rabies kan förvandlas till ett bindgalet monster är väl känt. För denna teori talar att djuret inte visade någon rädsla för människor. Däremot visade inget av de överlevande offren tecken på att ha smittats, vilket borde ha varit fallet.

... en hyena?

I dagens Nigeria används hyenor av skatteindrivare på grund av sin storlek och sitt skräckinjagande utseende. Kan en fransman ha plockat hem en valp från en resa i Afrika, varefter djuret rymt? Vittnesbörd om att djuret bar ränder skulle styrka denna tes.

... ett förrymt lejon?

Många ögonvittnen talar om något som för tankarna till en rödaktig, lurvig man runt odjurets huvud. Inga lejon levde givetvis vilda i Frankrike vid den här tiden, men kunde något exemplar ha rymt från ett zoo någonstans i Europa?

... ett hybriddjur?

Om man parar en varg och en stor hund skulle man i teorin kunna få fram en avkomma som uppvisar vilda drag, men också mindre rädsla för människor.

... ett forntida rovdjur?

Kan det ha rört sig om den sista spillran av en djurart som felaktigt troddes vara utdöd? Kanske en Hyaenodon – ett rovdjur som mätte tre meter från nos till svansspets och kunde väga 500 kilo?
Eller en så kallad skräckvarg (Canis dirus)
som levde för 12 000 år sedan?

... en människa?

Eftersom rovdjur mycket sällan väljer att attackera mot huvudet framfördes även tanken att det egentligen rörde sig om en människa av kött och blod.
En mänsklig seriemördare, helt enkelt. En galning som förklätt sig i djurskinn, kanske?

... en varulv?

Rörde det sig om en övernaturlig varelse, en så kallad loup-garou, vilket är det franska namnet på varulv? Och var det därför den ohyggliga besten till slut kunde fällas enbart med hjälp av en silverkula?