Den moderna häxan skapades av en man

Din egen granne kan vara en häxa som naken utövar magiska riter i skenet från svarta stearinljus. För under vardagens yta existerar den gåtfulla wiccarörelsen – ett hemligt sällskap som utslungar förbannelser och talar med döda. Dess märklige centralfigur Gerald Gardner var en brittisk gummiodlare som på 1930-talet klev ut ur Asiens djungler och blev vän med ”världens ondaste man”.

Text: Petter Karlsson
Foto: TT, Getty Images, Wikimedia Commons

Mitt under ritualen förstod han plötsligt att trolldom inte alls var utdött i England.

Den hade bara gått under jorden.

I 200 år, närmare bestämt.

För vad den brittiske tjänstemannen Gerald Gardner upplevde en natt vid den engelska sydkusten var något så märkligt som en urgammal initiationsrit för häxor.

År 1735 hade den förbjudits av myndigheterna och utövarna hotats med dödsstraff.

Nu var det 1939 och den förbluffade Gardner insåg att även hans moderna värld rymde hemliga sällskap som ritade pentagram på golvet, klädde av sig nakna och kokade mystiska brygder av naturens örter, ungefär som forntidens druider.

Något år tidigare hade Gardner återvänt från en tjänst i Asien. Där hade han stiftat bekantskap med österländska religioner och gåtfulla guruer som påstod sig kunna trotsa döden eller resa i tiden.

Särskilt hade han fascinerats av en stam djupt inne i Borneos djungel som sysslade med magi.

COLLECTIE_TROPENMUSEUM_Een_Ibu_Dajak_krijger_uit_Long_Nawan_Z._en_O._afdeling_Borneo._TMnr_60034031.jpgPå Borneo 1911 blev Gardner vän med lokalbefolkningen.

Medan hans kollegor visade en öppen rasism blev Gardner djupt imponerad av infödingarnas kunnande, inte minst när det gällde deras kunskaper om naturmedicin, vapentillverkning och ockulta ritualer.

 

Bisarra föremål

Väl tillbaka i civilisationen fortsatte den nu 55-årige hemvändaren sitt ännu lite planlösa andliga sökande.

En dag besökte han ett konvent i Bournemouth för rosenkreutzare – den hemliga orden som uppstod i Tyskland på 1600-talet och hade fans som drottning Kristina och Francis Bacon.

Templeofrosycross.pngGardner besökte även det hemliga tyska sällskapet Rosenkreutzarna.

 

Där sprang han rakt i famnen på en grupp människor som kallade sig New Forest och sa sig vara intresserade av ockultism. De hävdade att deras sällskap hade anor från år 1100. Grundandet ska ha skett i samband med den normandiske kungen Vilhelm Rufus vistelse i trakten. Denne var son till Vilhelm Erövraren och känd som en synnerligen våldsam, ondskefull och hädisk livsnjutare med smak för sodomi.

– Vi ser att du är en av oss! sa en av dem. Du måste också gå med i vårt sällskap.

Och det var först då och där – mitt under hans egen invigningsritual, hemma hos en kvinna som kallades ”Old Dorothy” – som Gardner alltså insåg att det fanns människor som på största allvar utövade magi i hans eget trygga och moderna England.

hus.jpgI The Mill House i Highcliffe invigdes Gardner i häxrörelsen.

Omgivna av bisarra föremål som knivar, kvastar och kittlar bad de till hedniska gudar och kastade förbannelser över allt från kristna kyrkor till jobbiga svärmödrar.

En chock, förstås.

Men också ett slags uppvaknande, om man får tro Gardners egna nedteckningar:

”Jag fann mig stående i den magiska cirkeln och ta del av ritualer och kunskaper som jag insåg måste bevaras för framtiden.”

Problemet visade sig vara att allt detta tycktes dömt att förbli förborgat. Ritualerna var inte bara hemliga, de var också förbjudna enligt lag.

Häxkultens högsta prästinna, vars namn förblivit hemligt, gav dock till slut Gardner okej till att skriva en roman i ämnet.

böcker.jpgGerald Gardner skrev flera böcker om häxkonsten.

 

Den fick titeln High magic’s aid (1949) och betraktas idag som något av en bibel i magiska kretsar, trots att intrigen är fiktion.

För nu blev Gardner snabbt Storbritanniens främste auktoritet i ämnet.

I de inre, fortfarande ljusskygga kretsarna kallades han ”Father of Wicca”. Det var det urgamla engelska namnet på häxkonst och Gardner hävdade att han själv haft stora magiker i släkten.

En ska ha varit farfadern Joseph Gardner, som invigts i det ockulta av sin älskarinna.

En annan en skotsk emigrant, Grissell Gairdner, som bränts på bål för sina häxkonster i Newburgh, New York, 1610.

Det stora publika genombrottet för Gerald Gardner kom 1951. Då ändrades den nu 216-åriga lagen och Englands häxor kunde komma ut i ljuset. Eller ur ”kvastskåpet”, som vissa tidningar skämtsamt kallade det.

hus plakett.jpgPå huset, i vilket Gerald Gardner bodde under andra världskriget, sitter idag en plakett som talar om just detta.

 

Galen ledare 

Så vad var det egentligen för lära som denne före detta gummiodlare predikade?

Ja, det går utan tvekan att finna bidrag från nästan alla länder och sammanhang där Gardner tillbringade sina dagar.

Här finns spår av hans fromma uppväxt inom den anglikanska kyrkan, hans övergång till islam i samband med vistelsen på Malaysia och hans nära kontakt med allsköns frimurare, teosofer och spiritister. (Bland annat var Gardner extremt tagen efter en seans där han ska ha fått kontakt med en avliden kusin. För övrigt samma kväll som han träffade sin blivande hustru Donna Rosedale, som han friade till redan nästa dag.)

Men framför allt är det hans möten med fornkristna, hedniska religioner som spökar.

I hela sitt liv skulle Gardner hysa en speciell kärlek till naturfolkens sätt att leva och tro. Den magi han förespråkade var av det vi brukar kalla ”vita” slaget, som han ivrigt hävdade var en i huvudsak positiv kraft. Men inte alltid för offren. Att glatt ta del av de osynliga krafter som redan finns omkring oss uteslöt inte att också utslunga förbannelser mot kultens fiender.

År 1947 sökte Gardner också kontakt med den kände ockultisten Aleister Crowley. Medan den demoniske Crowley ryktades dricka blod från spädbarn och katter var Gardner betydligt mer rumsren.

Om det inte handlade om sex.

Aleister_Crowley_as_Baphomet_X°_O.T.O.jpgVärldens ondaste man, Aleister Crowley.

 

Osalig ande

Att en häxa helst ska vara naken under ritualen och att samlag var ett sätt
att frigöra magiska krafter ingick i Gardners undervisning.

Allra helst skulle ritualerna äga vissa sadomasochistiska drag, menade han. Sammanbundna lemmar och flitigt piskande, inte minst.

Att Gardner dessutom privat bevistade nudistklubbar i London förstärkte förstås allmänhetens bild av en sexgalen sektledare.

Omsider skulle han själv öppna en egen nudiststrand på Cypern – innan han bytte den mot en 1500-talsstuga i Ledbury som sades ha hyst en tvättäkta häxa.

Pyramiderna i Giza, voodookvarteren i New Orleans, templet i Jerusalem, Silverpagoden i Phnom Penh – resten av sitt 79-åriga liv skulle Gardner fara jorden runt som en osalig ande för att lära sig mer om tillvarons innersta gåtor.

En av hans mer udda idéer var att folktron på älvor egentligen härrörde från en utdöd stam av europeiska pygméer. En annan att häxkonster egentligen införts i England av den beryktade Tempelriddarorden, vars stormästare 1314 brändes på bål för hädelse.

Kris_display.jpgGerald Gardner var oerhört fascinerad av andra kulturers annorlunda föremål.

 

Gardners slutstation var tänkt att bli ön Isle of Man, där han 1951 öppnade ett museum för häxkonst.

Efter ett besök hos vännen Robert Graves, som skrev Jag, Claudius, på Mallorca vintern 1963 drabbades han dock av sina gamla astmatiska besvär.

En svårt sjuk Gardner beslöt att resa vidare till det varmare Libanon. Den 12 februari 1963 drabbades han av en dödlig hjärtinfarkt vid fartygets frukostbord. Han begravdes vid nästa stopp, som var Tunisien.

Många år senare for häxkultens dåvarande högsta prästinna Eleanor Bone till Nordafrika för att försöka finna sin mästares kvarlevor.

Hon hittade en illa medfaren grav utanför Tunis. Efter att ha grävt upp kistan lät hon flytta den till en modernare kyrkogård.

År 2007 gjorde henne efterträdare Patricia Crowther samma vallfärd och lät hugga en ny gravsten med inskriften:

”Father of Modern Wicca. Beloved of the Great Goddess.”

 

 

Vem var Gerald Gardner?

Att vara född fredagen den 13:e är förstås en merit om man vill kalla sig ”häxmästare”.

Så var också fallet med Gerald Brosseau Gardner, som såg dagens ljus den 13 juni 1884 i Blundellsands, norr om Liverpool.

sdlQY3S-DiqjfE-nh.jpgGerald Gardner

Artefacts_belonging_to_Gerald_Gardner_and_Alex_Sanders_in_the_Museum_of_Witchcraft_and_Magic.jpgFöremål som tillhört Gerald Gardner visas idag på museum.

Pappa William hade blivit rik på import av timmer, och när sonen drabbades av svår astma ordnades så att en barnjungfru flyttade med unge Gardner till ett varmare klimat i spanska Madeira.

Eftersom sjukdomen hindrade pojken från att gå i skola – och barnvakten hellre hängde med jämnåriga killar – fick han tillbringa mycket tid i ensamhet.

”Min främsta lärobok blev Strand Magazine”, förklarade Gardner senare och erkände att han under hela sitt liv haft komplex för sin bristande bildning och usla stavning.

När barnjungfrun gifte sig med en teodlare följde den nu 16-årige Gardner med till dennes egendom på Ceylon. Elva år senare fick han anställning som statstjänsteman på en gummiplantage i Malaysia.

Det var där han utvecklade sitt intresse för naturen, folklore och magi, vilket resulterade i ett stort antal artiklar och en bok i ämnet.   

År 1936 dog fadern och efterlämnade ett stort arv. Det gav Gardner möjlighet att säga upp sig och återvända till Europa.

Han flyttade först till Cypern, där han trodde sig ha levt ett tidigare liv och skrev romanen A goddess arrives.

Vid återkomsten till England bosatte han sig på sydkusten utanför Bournemouth, där han upptogs i den ockulta sekten Rosicrucian Order Crotona Fellowship.

Dessa förde honom i sin tur i kontakt med ett hemligt sällskap som sa sig syssla med ”wicca”, ett gammalt engelskt ord för häxkonst.

År 1945 flyttade han till London, där han skrev tre böcker: High magic’s aid (1949), Witchcraft today (1954) och The meaning of witchcraft (1959).

Gardner var även en hängiven antropolog, amatörarkeolog, vapensamlare och hemvärnsman (som under kriget tillverkade egna molotovcocktailar hemma i källaren).

 

Var kommer wicca från?

Ordet ”wicca” tros vara besläktat med ”witch”, det engelska ordet för ’häxa’, och ”wicked”, som betyder ’ond’.

Läran kan spåras tillbaka till förkristen tid och närmast betraktas som en naturreligion. Tillvaron liknas vid ett kretslopp där man återföds och i viss mån skördar frukterna av tidigare liv.

En central gestalt är Gudinnan och hennes son eller älskare Den behornade guden, som liknar den kristna djävulen men i grunden är god.

Det förekommer inga tydliga regler eller heliga skrifter som slaviskt måste följas. Det närmaste man kommer en etisk kodex är ”Gör vad du vill, så länge det inte skadar någon” och uppmaningen att fira åtta häxsabbater per år.

Utövarna är fria att själva undersöka och tolka de osynliga magiska krafter som sägs kunna frigöras av främst ritualer, pentagram, örtbrygder och sex.