Ingen kunde förbli oberörd av hennes uppenbarelse: magnetisk blick, oformliga klänningar, lika stora och smaklösa hattar, glittrande ringar på nikotingula fingrar, en gigantisk tobakspung i ett snöre kring midjan och – mot slutet av sitt liv – kringskjutsad i något som mest liknade en snedställd halv likkista på hjul.
För Madame Blavatsky visste hur man stack ut i mängden.
HPB, som hon gärna kallade sig själv, hade fullt upp med att försöka frälsa världen.
Det fick inte minst en viss Henry Steel Olcott märka, som 1875 blev hennes själsfrände och sambo i en stor lägenhet på Manhattan.
Paret, som tycks ha levt ihop enbart som vänner, utan sex, möttes inför en seans i Vermont, USA. Han storskäggig som en jultomte. Hon för dagen klädd i en skrikigt röd klänning med stora puffärmar och som vanligt med en av dagens 200 cigaretter som en kinapuff i mungipan.
Herregud, vilken kvinna! ska den forne militären Olcott ha tänkt när han såg henne sitta vid det gemensamma lunchbordet.
Varvid hon blickade upp från sin jätteportion och fångade in honom med blicken, ungefär som ormen hypnotiserar sitt byte.
”Han var slaven och hon slavdrivaren”, sa elaka tungor i bekantskapskretsen – och så var det säkert. För Madame Blavatsky – eller Helena Petrovna
Blavatsky som hon egentligen hette – må ha varit sin tids största andliga
ledare, men hon kunde tydligen inte ens koka ett ägg.
Blavatsky och Olcott 1888.
När sambon Olcott upptäckte att hon lagt det direkt på glöden skakade han överseende på huvudet och tog för alltid över hela ansvaret för hushållet.
Han diskade, städade och gjorde matinköpen, som på sambons begäran mest bestod av feta korvar och gräddiga bakverk.
Den enda motion Madame Blavatsky fick var vandringen mellan den överfulla skrivpulpeten och det dignande matbord som hennes sambo dukade upp.
För HPB – som hon gärna kallade sig själv – hade fullt upp med att frälsa världen, eller vad man nu kan kalla det.
Skarpt sinne
Författandet var flitigt, korrespondensen enorm. Viktor Rydberg och August Strindberg tillhörde de kändisar som världen runt ivrigt väntade på hennes senaste tankar och rön.
August Strindberg och Viktor Rydberg – två av de svenskar som fascinerades av Madame Blavatsky.
Alla var inte fans, förstås. Men få kunde undgå hennes inflytande.
Det sägs att Sverige idag är världens mest sekulariserade land, men alla undersökningar visar att hälften av befolkningen tror på en andlig värld.
Det är förstås inte bara Madame Blavatskys förtjänst. Men det enorma intresset för det övernaturliga i form av spökjakter, kristaller och andeskådning skapade utan tvekan svallvågor i kölvattnet efter Helena Petrovna Blavatsky, som föddes den 12 augusti 1831 i Jekaterinoslav i då-varande kejsardömet Ryssland.
Pappan var generalen Peter von Hahn och hade, som namnet antyder, tyska rötter. Han skickades runt till olika garnisoner, vilket gjorde dottern tidigt berest och van vid olika miljöer.
Blott 10 år gammal miste hon sin mor i tuberkulos och sändes för att uppfostras av sina välbeställda morföräldrar. De ägde ett digert bibliotek, där den lilla, brådmogna och självständiga Helena snart fann sig väl till rätta.
Hennes bildningstörst var enorm. Hennes hjärna ovanligt skarp. Hennes känslighet och känsloliv av det mer udda slaget.
När hon var 17 år gammal gifte hon sig med en betydligt äldre man, men hon flydde sin make blott tre månader efter bröllopet och gav sig ut i världen.
Garibaldi mötte Helena i Italien.
I Indien träffade hon fakirer som legat begravda i kistor utan mat i månader.
I Paris fungerade hon som medium åt en hypnotisör som fick folk att tro sig vara höns.
I Italien deltog hon i frihetskriget under den färgstarke Garibaldi.
I Afrika mötte hon medicinmän som kunde framkalla regn genom att slakta en gris.
I Tibet trängde hon med hjälp av guruer djupt in i de urgamla buddhistiska lärorna och lärde sig tala med andar.
Eller vad som nu är sant ...
Redan i 20-årsåldern var hon en berest kvinna tack vare att fadern var general.
Naturligt nav
För en stor del av mystiken kring Madame Blavatsky kretsar kring dessa ”vandringsår”, som hon kallade dem.
Hennes skrifter är nämligen fulla av motsägelser. Geografin och krono-login går inte riktigt ihop. Mycket är gåtfullt, symboliskt och – kan man också ibland tycka – aningen skrytsamt, eftersom hon ofta framhäver sin egen klarsyn, kunskap och status.
Madame Blavatsky tillsammans med hinduiska teosofer i Indien år 1884.
Är man artig kan man säga att Madame Blavatskys andliga värld inte riktigt tycks lyda samma fysiska lagar som den synliga. (Och vem har sagt att den måste göra det?)
Det viktiga är att hon av många i sin samtid betraktades som översteprästinnan för en ny sorts religion, en andlig influencer av yttersta rang.
Berömmelsen steg ytterligare när hon 1875 bildade Teosofiska samfundet och blev dess chefsideolog.
Under årens lopp skulle det visserligen splittras i olika falanger, men grunddragen har varit desamma sedan Madame Blavatskys dagar:
• Att bilda en kärna av ”universellt broderskap” inom mänskligheten utan att fästa avseende på ras, troslära, kön, samhällsställning eller hudfärg.
• Att studera forntida och moderna religioner, filosofier och vetenskaper samt klargöra vikten av sådant studium.
• Att utforska de ”oförklarliga naturlagarna” och de latenta psykiska kraft-erna i människan.
Paret besökte Bombay 1881. Blavatsky står bakom Olcott, som sitter i mitten.
Madame Blavatsky var redan från början rörelsens självklara nav, men samtidigt var hon en kontroversiell ledargestalt.
Hon kallades allt från lurendrejare till ”den klokaste människan i vår tid”. Det ryktades att hon träffat såväl den äventyrlige magikern Alessandro Cagliostro som den legendariske alkemisten Greve de Saint-Germain, som påstod sig ha levt i hundratals år.
Betydelsefullt var säkert att hon dök upp vid en ytterst läglig tidpunkt för nya, spännande tankar.
Inte minst Darwins utvecklingslära hade fått den gamla kristna världsbilden att gunga. I detta vakuum uppstod i slutet av 1800-talet i västerlandet ett nymornat intresse för spiritualism och mysticism.
Det blev en hastigt uppflammande guldålder för mirakeldoktorer, astrologer och hypnotisörer. Inte minst seanser för att få kontakt med avlidna släktingar och vänner kom att bli högsta mode.
Greve de Saint-Germain och Alessandro Cagliostro.
Gåtfull och kaxig
I allt detta passade Madame Blavatsky och hennes lära som hand i handske.
I hela sin uppenbarelse var hon en främmande fågel: utländsk, gåtfull,
fotogenisk och – inte minst – ovanligt självständig, beläst och kaxig för att vara en kvinna av sin tid.
Att hon gärna drog grova skämt, älskade att provocera, påstod sig ännu vara oskuld och följde en egensinnig klädkod – där hon ena dagen såg ut som en smutsig uteliggare och nästa kunde liknas vid ”ett glittrande illa inslaget paket”, som någon skrev – förstärkte givetvis bara ryktet om hennes excentricitet.
Madame Blavatsky blev heller aldrig rik på sina idéer, vilket kanske stärker hennes trovärdighet.
Dessutom var hon utan tvekan startmotorn till hela new age-rörelsen och ingen, trots över 100 biografier, tycks ha fått riktigt grepp om denna säregna kvinna som kom att inspirera allt från Kandinskys abstrakta konst till Trollkarlen från Oz.
Svår att avfärda är Madame Blavatsky dessutom än idag, trots att det gått 130 år sedan hon under en vistelse i England avled i dödlig influensa den
8 maj 1891.
Om man nu tror på sådana dumheter som döden, som hon själv skulle ha sagt ...