Det spelade ingen roll att Alexander den store var ett av världshistoriens främsta militära snillen.
Inför det krigståg som omsider skulle ta honom ända till Indien valde ändå den makedoniske krigsherren att rådfråga en mystisk oskuld som satt drogad på en trefotad pall ovanför en väldoftande klippskreva på ett grekiskt berg.
För ingen tordes ignorera oraklet i Delfi. Under tolv sekler sökte sig såväl regenter som enkla bönder till bergsmassivet Parnassos norr om Korintiska viken för att få gudarnas vägledning.
Idag ser de flesta med skepsis på självutnämnda sibyllor som påstår sig kunna utläsa framtiden med hjälp av stjärntecken, teblad, kaffesump eller tarotkort. Men för antikens människor var spådomar en självklar del av det religiösa livet.
Gudarna styrde människans liv med gåtfulla antydningar och hemliga tecken. Genom att studera allt från fåglars flykt till eldflammors rörelser och slaktdjurs inälvor kunde man bringa klarhet i sitt eget framtida öde.
Att denna tro med tiden skulle resultera i en central helgedom är knappast märkligt.
Att det just skulle bli den lilla blygsamma staden Delfi berodde i sin tur på några förvirrade getter.
En herde vid namn Koretas vallade en dag på 730-talet f Kr sin hjord på det berg där guden Apollon sades ha sitt högkvarter.
Plötsligt blev djuren som förbytta. Bräkande for de runt i snåren, till synes berusade eller galna, och när herden närmade sig platsen kände han en märklig, sötaktig lukt stiga ur en skreva i marken.
Det var gaser från underjorden. Och de visade sig ha samma effekt på människor.
Under flera sekel sökte sig ung som gammal, fattig som rik, till Delfi för att få gudarnas vägledning.
Personer som andades in de parfymdoftande ångorna visade sig hamna i ett omtöcknat, drömliknande tillstånd. De såg syner, hörde röster och upplevde ett slags rus. Snart spred sig ryktet att Delfi var en helig plats.
Till detta bidrog också att trakten sedan länge betraktats som världens centrum. Det var här Zeus örnar möttes när guden skickat ut dem från världens båda ändar.
En vit sten, formad som en kägla, ansågs markera den exakta mittpunkten och kallades omfalos, som betyder ’navel’.
Talade i gåtor
Delfi låg strategiskt placerat, mitt på den handelsväg som ledde norrut från en naturlig hamn vid Medelhavet. Landskapet var bördigt och klimatet milt.
Det var i den här miljön och vid den här tidpunkten som de grekiska stadsstaterna växte fram. Överallt grundades nya kolonier, samtidigt som litteratur, konst och filosofi frodades.
Men det nya rationella tänkandet skulle länge komma att gå hand i hand med den urgamla tron på gudarnas makt. Pythian, som var sibyllans officiella titel, visste råd i de mest skilda spörsmål, menade man.
Hon talade visserligen i gåtor, ofta tvetydigt och dunkelt. Men det tycktes snarare stödja tesen att budskapet kom från en värld bortom vår egen.
Att bergsmassivet Parnassos kopplades till just Apollon gav också en extra tyngd. Han var vishetens gud och att han talade genom en ung kvinna var ingen konstig tanke. Den grekiska mytologin vimlar som bekant av förbindelser mellan gudar, halvgudar och människor.
Var språkröret i fråga dessutom en oskuldsfull, enkel bonddotter kunde man gissa att gudsordet var mindre förvanskat av hennes egna idéer.
Flera orakel
Ingen vet idag vem som var det allra första oraklet. Men tydligen kan flickans spådomar inte varit helt uppåt väggarna, eftersom hon snabbt blev berömd.
Överhuvudtaget är få pythior kända till namnet. Ett undantag är dock Femonoe, som blev berömd både för sitt argsinta humör och för sina flyhänta verser.
Hennes profetior ska ha varit ett under av dubbeltydighet, vilket å andra sidan fick vissa klentrogna att fundera över varför Apollon, som var klarhetens gud, uttryckte sig så dunkelt.
Pythian ska ha varit näst intill besatt av Apollon, som här ses döda en gigantisk pytonorm.
Mycket tyder på att varje nytt orakel utövade sin roll i ganska många år, kanske ända till sin död. Därefter övergick ämbetet till en ny flicka från trakten, utvald för sina övernaturliga förmågor – vilka i sin tur finslipades med hjälp av fasta rituella bad och tuggandet av lagerblad.
Däremot var sierskan inte ensam auktoritet. Runt henne växte det fram ett prästerskap bestående av både män och kvinnor.
Det var de som tolkade och skrev ner pythians spådomar. Ja, kanske rent av dikterade dem i förväg, som vissa kritiker hävdade.
För ingen utomstående fick möta oraklet öga mot öga.
När spådomarna förkunnades satt pythian dold bakom ett draperi i templets allra heligaste rum på en trebent pall.
Denna pall var i sin tur placerad rakt över den spricka där de gudomliga gaserna vällde fram ur marken.
Det hände, skriver historikern Plutarchos (46–120 e Kr) som själv tjänstgjorde en tid i templet, att pythian blev så besatt av Apollon att hon föll omkull på klippgolvet och tuggade fradga.
Skrek av skräck
Ofta var oraklets svar bara ett stillsamt viskande.
Ibland vrålade hon i raseri.
Vid ett tillfälle ska en pythia ha fallit stendöd ner i samma ögonblick som hon förkunnade sin profetia. En annan sierska rusade upp och störtade mot tempelutgången – till prästernas förfäran. Plutarchos skriver:
”Hon var som ett skepp i kamp mot vågor och uppfylld av en rasande och mäktig ande. Till sist blev hon hysterisk, rusade ut ur templet skrikande
av skräck och kastade sig till marken. Såväl delegationen som hade ställt frågan och den tempelanställde som skulle tolka oraklets svar, samt de
heliga män som var närvarande, flydde. Efter en stund kunde dock oraklet hjälpas på fötter. Hon var fortfarande vid medvetande och levde ytterligare ett par dagar.”
Berömd är också en berättelse om en ung man, Echecrates från Thessalien, som blev så fascinerad av oraklet att han smög bakom draperiet och våldtog flickan.
Efter denna skandal utsåg Delfis prästerskap istället en äldre kvinna för uppgiften. Men försöket föll inte i särdeles god jord och snart var man tillbaka till unga oskulder.
Vid tiden för Alexander den stores besök runt 335 f Kr var oraklet av någon anledning tillfälligt förbjudet att ge några svar. Men den 20-årige härföraren var otålig och sökte ändå upp den tjänstgörande prästinnan, som utbrast: ”Du är oemotståndlig, min son!”
Det svaret tolkade han som en lycklig spådom, varefter han i rask takt tågade åstad och inledde sitt skapande av det största rike världen skådat.
Många krigsherrar rådfrågade oraklet i Delfi inför strid. Statsmannen Themistokles fick atenarna att rusta upp sin flotta efter att ha rådfrågat oraklet i Delfi. De krossade sin fiende, perserna, i slaget vid Plataiai.
Lika berömt blev det orakelsvar som gavs 480 f Kr till en delegation från Aten som ville veta utgången av ett kommande angrepp från ärkefienden Persien.
Pythians besked skrämde först alla från vettet:
”Fly, fly till världens ände! Överlämna er åt er sorg!”
Däremot tycktes hennes nästa ord rymma i alla fall en gnutta hopp:
”Allt innanför Attikas gränser ska falla, ja, och de heliga dalarna mellan de nära bergen. Men träväggen allena ska stå.”
Under hela hemresan försökte delegaterna uttolka det där sistnämnda. Men det var först hemma i Aten som en av de ledande statsmännen, Themistokles, fann ett passande svar:
”Fartyg är byggda av trä. Oraklet menar att vår enda chans att besegra perserna är i ett sjöslag.”
Sagt och gjort, atenarna rustade upp sin flotta och året efter krossades fienden så grundligt i slaget vid Plataiai att perserna aldrig mer skulle angripa någon grekisk stad.
Som tack skänkte Aten en speciell gåva till Delfi: en åtta meter hög kolonn av sammanslingrade bronsormar, som kröntes av ett väldigt offerkar i rent guld.
Viktig mötesplats
Men alla hade inte samma goda erfarenhet av oraklets konster. Den stenrike Krösus, kung av Lydien, ville också ha råd i maktkampen mot Persien.
Skulle han våga gå till attack med sin armé?
Templet i Delfi försågs för säkerhets skull med en gåva bestående av 300 oxar, 117 silvertackor och en guldskål vägande ett halvt ton. Varefter oraklet svarade att om Krösus ”tågade över floden Halys skulle det innebära slutet på ett mäktigt rike”.
Kungen tolkade detta som Persiens undergång och tågade förtröstansfullt österut – bara för att krossas fullkomligt av persernas armé.
När Krösus efteråt klagade hos oraklet fick han svaret att profetian varit riktig.
Ett stort rike hade ju mycket riktigt lagts i ruiner: hans eget.
Nej, inte ens romarnas erövring 168 f Kr kunde rubba Delfis status.
Kejsar Nero deltog till och med i de pythiska spelen – en sorts spinoff-effekt på oraklets dragningskraft – och kom hem med segerkransar i grenarna kapplöpning med hästspann och sång (!).
Man kan också gissa att Delfi var en bra plats för den som ville ta temperaturen på världsläget och träffa andra makthavare från när och fjärran. En politisk smältdegel, helt enkelt.
Men inte ens framtiden förblir sig lik, som bekant. År 393 förbjöd den kristne romerske kejsaren Theodosius all dyrkan av de gamla, hedniska gudarna, och därmed var oraklets tid förbi.
Däremot inte frågan om varifrån hon fick sin mystiska siarkonst.
Vad fanns egentligen i de där ångorna som förvandlade en hemvävd lantlig tös till världens viktigaste politiska rådgivare?
Gåtan kan ha lösts 1996. Då gjorde den amerikanske arkeologen John Hale och den nederländske geologen Jelle Zeilinga de Boer en gemensam expedition till Delfi. De fann då två förkastningssprickor som korsade varandra precis under oraklets forna kammare.
Vidare undersökningar visade att grundvattnet i närheten visade rikliga förekomster av gaserna metan, etan och eten.
Den sistnämnda bildas bland annat i mognande äpplen, har en syrlig, aromatisk doft och äger en stark berusningseffekt. På 50-talet gjorde framgångsrika försök med att bruka eten som narkosmedel, ungefär som eter.
Använde man en något mindre koncentration gled patienten istället in i ett transliknande tillstånd.
En av bieffekterna var märkliga syner.
Berömda spådomar
Än idag finns, tack vare dåtidens grekiska och romerska historiker, närmare 600 spådomar av oraklet i Delfi bevarade. Några har blivit mer berömda än andra:
”Grunda en stad på platsen, där du blir biten av en hund av trä.”
Oraklets svar till en viss Locrus, som ville grunda en koloni. Han reste runt tills han råkade trampa på den törneväxt som kallas hundros (Rosa canina). Såret tvingade honom att vila – med följd att han blev förtjust i platsen och grundade den stad som idag heter Locri och ligger i södra Italien.
”Du skall dödas av din egen dotterson.”
Oraklets svar till kung Akrisios, som därför placerade sitt barnbarn Perseus
i en kista för att dränkas i havet. Gossen flöt dock i land helskinnad och råkade många år senare kasta en diskus som spräckte morfaderns skalle.
Perseus.
”Labda blir med barn och föder en rullsten. Han ska bli kung och rädda Korint.”
Oraklets svar till Eëtion, som undrade om hans förlamade hustru Labda
någonsin skulle få barn. En tid senare födde hon sonen Kypselos, som först gömdes i en trälåda undan förföljelse men som 685 f Kr blev envåldshärskare över Korint.
”Kämpa med silversvärd och du ska vinna allt.”
Oraklets svar till Filip II av Makedonien – Alexander den stores far. ”Silversvärd” kunde tolkas som mutor och blev ett viktigt medel när Filip II skulle bygga sitt imperium.
Oraklets mest kända spådom
Oraklet i Delfis kanske mest kända spådom gavs till föräldrarna till den blivande kung Oidipus. Gossen spåddes att mörda sin pappa, kungen av Thebe, och gifta sig med sin mamma. Oidipus blev därför ivägskickad som spädbarn för att dödas. Den tjänare som skulle utföra dådet valde dock att istället adoptera pojken som sin egen son. Eftersom Oidipus växte upp utan att veta sin verkliga härkomst dödade han sin pappa i självförsvar och gifte sig med mamman, som då blivit änkedrottning i riket.
Kung Oidipus.
Kunde de se in i framtiden?
Finns det människor med förmågan att se in i framtiden? Ja, den frågan tycks ha engagerat mänskligheten sedan tidernas begynnelse. Långt innan oraklet i Delfi klev fram på 700-talet f Kr har de flesta folkslag och stammar haft medicinmän och shamaner som spått om framtida skördar eller utgången i krig.
Till de mer kända siarna hör Johannes på Patmos, som skrev Uppenbarelseboken. Enligt legenden var det samme man som i sin ungdom var Jesus favoritlärjunge. I snart 2 000 år har han fått religiösa tänkare att spekulera kring begrepp som ”vilddjurets tal” och ”den babyloniska skökan”. Johannes ska också, enligt vissa, har förutsagt världens största kärnkraftsolycka, eftersom den stjärna som han skriver ska förgifta jorden heter Malört – vilket på ryska blir ”Tjernobyl”.
Nostradamus.
Den andre store siaren är förstås fransmannen Michel de Nostredame, alias Nostradamus, som på 1500-talet förutspådde att jorden ska gå under år 3797. I sina profetior nämner han bland annat två framtida franska ledare vid namn Napoleodom och de Gaulle samt en blodtörstig tysk krigsherre kallad Hister.
I skönlitteraturen är kanske det mest intressanta exemplet Philip K Dicks
novell Minority report, som filmades 2002 av Stephen Spielberg. I den ligger tre orakel, de prekognitiva, i en bassäng och kan med hjälp av sina psykiska krafter förutsäga mord innan de ägt rum. En polis (spelad av Tom Cruise) har till uppgift att spåra upp och oskadliggöra den presumtiva mördaren innan dådet begås – tills han en dag finner sig eget namn på oraklens lista ...
