Solkungen var nära att bli mördad

På 1670-talet skakades Ludvig XIV:s hov i Versailles av de mest ohyggliga anklagelser. Aristokrater dyrkade djävulen och kungens älskarinna försökte giftmörda honom. Vad var det egentligen som hände?

Text: Emma Bergman
Foto: TT, Wikimedia Commons

År 1676 halshöggs och brändes markisinnan Marie-Madeleine-Marguerite de Brinvilliers utanför Paris. Av girighet hade hon giftmördat sin far och sina bröder. Innan hon avrättades sa markisinnan att ”hälften av alla människor av ädel börd är inblandade i sådana här saker och jag skulle kunna krossa dem om jag talade”. Markisinnans brott chockade Frankrike, och skräcken för att bli förgiftad genomsyrade samhället och resulterade i att en far knappt vågade ta emot ett glas vin från sina söner eller döttrar.

Vid den franske kungen Ludvig XIV:s hov i Versailles avsmakade en munskänk allt vid den kungliga taffeln. Det ryktades att kungens bror låtit giftmörda sin gemål. Frankrike var ett brutalt feodalsamhälle där den enes död allt som oftast var den andres bröd, och det var oerhört enkelt att komma över olika giftiga substanser. Bakom den polerade fasaden i Versailles pågick en knivskarp kamp om titlar och ämbeten.

Damerna gjorde allt för att hamna i kungens säng och hålla andra kvinnor därifrån. Vid den här tiden var den eldfängda brunetten madame de Montespan kungens främsta älskarinna. Hon hade skänkt honom sju barn.

Men kungens blick hade börjat vandra och vilade allt oftare på den unga, söta mademoiselle de Fontanges.

Härvan växte

Hösten 1677 hamnade ett skrämmande dokument på skrivbordet hos Paris polischef Nicolas de la Reynie. I en liten kyrka i staden hade en okänd kvinna lämnat ett brev i en biktstol. Skrivelsen pekade på att förnäma personer planerade att giftmörda kungen.

Gabriel_Nicolas_de_La_Reynie_-_Pierre_Mignard.jpg

Paris polischef Nicolas de la Reynie.

Polischef de la Reynie trodde att han kommit brottslingarna på spåren när han i december ett år senare fick höra talas om en fin bjudning i Paris. Den berömda spåkvinnan Marie Bosse var inbjuden för att underhålla gästerna, och under vinets inflytande skröt hon om att hon bara behövde förgifta tre personer till för att kunna pensionera sig.

Vid den här tiden anlitade många fransmän alkemister och spåkvinnor som en genväg till rikedom och makt. Om ”guldmakeriet” och trollkonsterna inte lyckades tillhandahölls istället gift. Vid en oönskad graviditet kunde spåkvinnor ordna med abort, trots att detta var belagt med dödsstraff.    

På polisens order dök snart en kvinna upp hos Marie Bosse. Kvinnan låtsades vara en misshandlad hustru, och mot rundlig betalning gav Bosse henne något som skulle återställa husfriden – en påse arsenik.

Spåkvinnan och hennes bekantskapskrets förhördes och härvan av inblandade växte snabbt. Eftersom adliga personer nämndes som kunder vände sig polischef de la Reynie till kungen för att få veta hur han skulle gå vidare i ett så känsligt ärende. Ludvig XIV skapade en kommission som både skulle utreda brotten och fälla domar. Kungen beordrade polischefen att gå till botten med det hela och inte ta någon hänsyn till ädel börd.

Svarta mässor

Rummet där domstolen sammanträdde var täckt med svarta draperier och lystes upp av facklor. Domstolen kallades därför ”den brinnande kammaren”, på franska Chambre Ardente.

Parlement_de_Normandie_Rouen_2009_13.jpg

I den här byggnaden, Parlement de Rouen, låg domstolen Chambre Ardente.

I mars 1679 grep domstolen en bekant till Marie Bosse, den 40-åriga Catherine Monvoisin. Hon var känd under smeknamnet La Voisin, ”Grannkvinnan”.

Grannarna känner La Voisin som en from och respektabel köpmannahustru, men polisen fann snabbt misstänkta omständigheter. Trots att maken var utblottad bodde familjen i ett stort hus med en fin trädgård. Här stod en mystisk paviljong och under blomsterrabatterna hittade polisen kvarlevor efter tusentals aborterade foster.

La Voisin anklagades för att ha lejt präster att hålla svarta mässor och genomfört giftmord på beställning. Polischef de la Reynie trodde att hon kunde veta något om komplotten mot kungen och lät tortera henne. Men La Voisin teg trotsigt under plågorna och den dag hon fördes ut för att brännas levande förbannade hon både himmel och jord.

Catherine_Deshayes_(Monvoisin,_dite_«La_Voisin»)_1680.jpg

40-åriga Catherine Monvoisin. Hon var känd under smeknamnet La Voisin, ”Grannkvinnan”.

Komplotter och intriger

Polisen hade även fängslat La Voisins 21-åriga dotter Marguerite för att få information om moderns verksamhet. Marguerite berättade om en underlig barndom som omgavs av en doft av svavel, hur en strid ström av hemlighetsfulla människor besökte huset och att hennes far ständigt varit rädd för att bli förgiftad av sin hustru.

Men polisen och domstolen förväntade sig större och mer omvälvande avslöjanden – och till slut berättar Marguerite att modern blivit erbjuden en stor summa pengar för att mörda kungen.

På uppdrag av madame de Montespan hade La Voisin begett sig till Versailles med en böneskrift. Hon skulle ge den till kungen och samtidigt smyga ner ett dödligt gift i hans ficka. Men La Voisin lyckades aldrig arrangera ett möte med Ludvig XIV.

Polischef de la Reynie kontaktade nu kungen, som befallde att sanningen måste fram i ljuset men att allt som rörde madame de Montespan skulle hemlighållas för den övriga domstolen.

de la Reynie lät tortera flera misstänkta, antalet inblandade växte och fler komplotter och intriger mot kungens liv och personer i hans närmaste krets uppdagades.

Nya motbjudande detaljer avslöjades om hovets damer. En präst berättade att han firat svarta mässor där nakna adelsdamer tjänat som altare. Madame de Montespan hade låtit offra spädbarn till djävulen och haft samlag med det heliga nattvardsbrödet. Hon hade smugglat ner kärleksmedicin av torkat menstruationsblod och malda mullvadsfötter i kungens mat.

Madame-de-Montespan2.jpg

Madame de Montespan tillsammans med några av sina barn.

När madame de Montespan misslyckades i sina försök att återvinna Ludvig XIV:s kärlek så försökte hon istället som hämnd mörda både honom och hans nya älskarinna, mademoiselle de Fontanges.

Kungen fruktade att anklagelser om giftmord och satanism skulle dra skam över både krona och rike.

Sommaren 1682 avskaffade kung Ludvig XIV därför specialdomstolen och befallde polischef Nicolas de la Reynie att överlämna alla protokoll till honom.

Vid här laget hade mer än 100 personer gripits för samröre med svart magi eller intrikata mordplaner. En av kungens allra främsta generaler, hertigen av Luxemburg, beskylldes för att ha slutit en pakt med djävulen och 36 människor hade avrättats eller dött under tortyr. Många landsförvisades eller flydde.

Spärrades in

När grevinnan de Soissons, som var systerdotter till en av Frankrikes mäktigaste ministrar, beskylldes för giftmord fann hon det klokast att lämna landet.

Olympia_Mancini_by_Mignard.jpg

Olympia Mancini, grevinna av Soissons, var systerdotter till kardinal Mazarin, som styrde Frankrike under den tid då Ludvig XIV var omyndig. Hon hade som  ung flirtat med kungen.

Efter att den brinnande kammaren avskaffats befann sig Marguerite Monvoisin och över 60 andra personer i ett slags limbo. De kunde varken dömas i en vanlig domstol eller släppas fria på grund av fruktan för vad de kunde säga. Istället spärrades de in på olika slott och fästningar. Där tillbringade de resten av sina liv kedjade vid väggen och fick inte ens tala med fångvaktaren.

De som dömdes till detta öde, ett slags levande död-tillvaro, var ofrälse. I praktiken lät domstolen ofta de stora gå fria och straffade de små desto hårdare.

Och trots anklagelserna mot madame de Montespan fick hon bo kvar vid hovet.

Frågan är om kungen ville skydda deras gemensamma barn och sitt eget anseende eller om han verkligen trodde att hon var oskyldig.

Louis_XIV_of_France.jpg

Ludvig XIV.

Även om madame de Montespan kan ha använt svart magi för att vinna tillbaka Ludvig XIV:s kärlek så är det osannolikt att hon skulle försökt mörda honom. Han var ju en garant för att hennes barn åtnjöt hög status och rikedomar.

Giftskandalens eftermäle

Flera moderna historiker är skeptiska till om det verkligen smiddes några verkliga planer för att ta kungens och hans anhörigas liv. De framtvingade vittnesmålen var ofta förvirrade, motsägelsefulla och ologiska. Förmodligen fick rädsla för tortyr och avrättning människor många gånger att säga vad de trodde att förhörsledarna ville höra. Fångarna delade dessutom celler med varandra och information om förhören spred sig snabbt i hela fängelset.

Affaire des poisons blottlade dock många andra ohyggligheter i det franska samhället. Många fattiga och oönskade barn försvann spårlöst medan aristokrater och präster ägnade sig åt djävulsdyrkan. Förnäma damer i samhällets högre klasser mördade sina äkta män och skickade förgiftade blomsterbuketter till sina kärleksrivaler.

Efter att den brinnande kammaren avskaffats lät Ludvig XIV reglera försäljningen av giftiga substanser och införde stränga lagar mot ockultism och vanhelgande riter. Solkungen lät också förstöra domstolens protokoll för att utplåna minnet av anklagelserna. Men i slutet av 1800-talet upptäcktes kopior som polischefen Nicolas de la Reynie hade låtit göra i hemlighet. 

Publicerat