Rudolph Fentz kastades 75 år framåt i tiden

En varm junikväll 1876 gick Rudolph Fentz ut för att ta sig en promenad i New York. Han kom aldrig tillbaka. Vid Times Square råkade han kliva ut rakt framför en taxi och blev ihjälkörd. Det var bara en hake: nu var det 1950 och mr Fentz hade varit spårlöst försvunnen i 75 år …

Text: Petter Karlsson
Foto: TT, Wikimedia Commons

Visserligen hade vittnen redan hunnit berätta att mannen i fråga betett sig underligt från det ögonblick han till synes dök upp i tomma intet på refugen strax efter klockan elva en afton i juni 1950:

Klentroget stirrande på folkmyllret omkring sig.

Storögt spanande upp mot skyskraporna och de blinkande reklamskyltarna.

Förvirrat betraktande de förbipasserande bilarna, som vore de en nyhet för honom. 

Men det var framför allt när polisen undersökte trafikoffrets fickor som allting blev extremt förbryllande:

• En bunt sedlar, sammanlagt 70 dollar, som alla var tryckta före 1876 och i perfekt skick.

• En mässingspollett värd fem cent från en bar som ingen längre hört talas om. 

• Ett kvitto på skötsel av en häst och rengöring av en vagn i ett hyrstall på Lexington Avenue, som inte fanns registrerat i något företagsregister.

• Ett brev avsänt från Philadelphia i juni 1876.

• Insydda lappar i kläderna från en okänd skräddare och en klädbutik som sedan länge lagt ner verksamheten.

• En bronsmedalj från en lekfull kapplöpning för trebenta.

Det där sistnämnda var förstås märkligt i sig. Vem utlyser numera en tävling i att tillsammans med en partner springa snabbast med två av benen sammanbundna? Förr i tiden, kanske. Men knappast i en värld full av moderna idrotter som fotboll, ishockey och basket.

Men framför allt var det mannens klädsel som stack ut: en tjock, lång rock av typiskt 1800-talssnitt, rutiga byxor, knäppkängor och en hög svart hatt, inte olik dem trollkarlar brukar bära.

Mannen hade, påpekade vittnena, först stått orörlig en lång stund mitt
i gatan. Ingen hade sett hur han hamnat på den lilla refug som skilde körbanorna åt. Bara att han kändes malplacerad och rädd, förbryllad och upprörd.

– Sedan klev han plötsligt rakt ut  i gatan, förklarade ett ögonvittne.

– Han tycktes inte inse att det fortfarande var röd gubbe. När taxin kom farande hade han inte en chans. Måste ha dött direkt.

Och så var det, tyvärr.

För tänk vad Rudolph Fentz, som mannen omsider visade sig heta, skulle ha kunnat berätta…

Times Square, New York.

Rudolph Fentz ska ha gått rakt ut i gatan vid Times Square i New York och blivit påkörd.

Idag tillhör historien om Rudolph Fentz de moderna legenderna. En häpnadsväckande berättelse om en man som till synes hamnade i en sorts tidsficka och kastades 74 år framåt i tiden.

Att vi känner hans namn beror på att den ålderdomliga rock han bar vid dödsolyckan innehöll en bunt visitkort.

Det fanns två

När poliskommissarien som fick hand om fallet, Hubert V Rihm, försökte spåra Rudolph Fentz tätnade mysteriet ytterligare.

I en telefonkatalog från 1939 fann han samma namn men med tillägget ”Jr”. Numret var fortfarande aktivt, men den som svarade var en kvinna.

– Är ni gift med en viss Rudolph Fentz? frågade kommissarie Rihm.

– Jag var gift. Men är numera änka. Min make dog för fem år sedan, svarade hon.

En viss förvirring uppstod hos båda – tills de insåg att det inte rörde sig om
något missförstånd.

Rudolph Fentz existerade – eller rättare sagt hade existerat – men var i själva verket två personer. Den polisen letade efter var inte änkans döde make utan hennes svärfar.

– Men varför frågar ni om honom? Han har ju varit borta sedan 1870-talet. Gick ut för att ta en promenad en sommarkväll och kom aldrig tillbaka. Min make var bara en liten pojke när hans pappa försvann spårlöst. Ett trauma för familjen, förstås.

– Hur gammal var han när han försvann?

– Låt se, det hände tydligen 1876 och … ja, då måste han ha varit 29 år gammal.

En ålder som också stämde bra med den döde vid Times Square, noterade kommissarie Rihm tyst för sig själv.

Rudolph Fentz.

Rudolph Fentz dök upp 75 år efter att han sades ha försvunnit – och hade inte åldrats en dag.

Att historien om den förmodade tidsresenären Rudolph Fentz blev en stor
artikel först 1972, genom tidningen Journal of Borderland Research, ska ha berott på att kommissarie Rihm aldrig vågade publicera sin undersökning av risk för att bli förklarad galen.

En slump 

Annars är ämnet förstås ytterst spännande. Sedan Albert Einstein gav oss relativitetsteorin och Max Plank kvantfysiken känns tiden inte lika statisk som förr.

En resenär som närmar sig ljusets hastighet upplever att ett år i rymden kan motsvara etthundra på jorden.

En studie av kvantpartiklar visar att dessa inte bara kan befinna sig på två platser samtidigt utan kanske även i olika tidszoner.

Världshistorien är också full av berättelser om människor som tycks ha gjort tidssprång: profeter, siare och alkemister. I Portugal ska exempelvis inkvisitionen 1655 ha bränt en man som påstods ha flugit genom luften från Goa på otroligt kort tid.

I modern tid är de kanske mest berömda fallen bilden på en man med till synes moderna kläder, solglasögon och kamera på en bild från British Columbia, tagen 1941. Samt en muralmålning från 1937 av en 1600-talsindian som tycks använda en mobiltelefon.

Men precis som i dessa två fall är förstås skepsisen stor bland de flesta vetenskapsmän. Allt kan förstås vara en slump, precis som någon idag skulle råka sy ett plagg eller rita ett fantasiföremål som blir populärt om 200 år.

Dessutom är mysteriet Rudolph Fentz knepigare än så.

Rent påhitt

När folklivsforskaren Chris Aubeck för tio år sedan beslöt att gräva djupare i fallet fann han en rad märkliga omständigheter.

Först dök namnet Rudolph Fentz upp i en novell från 1953, skriven av en viss Ralph M Holland. Därefter dök det upp i en ännu äldre berättelse som också var skönlitterär och skriven av science fiction-författaren Jack Finney (1911–1995).

Vissa känner Finney bäst som mannen bakom en av filmhistoriens bästa rysare, Världsrymden anfaller (Invasion of the bodysnatchers) från 1956. Novellen om Rudolph Fentz heter I’m scared och publicerades i science fiction-magasinet Collier’s den 15 september 1951.

Ett rent påhitt, alltså?

Ja, åtminstone vid första anblicken.

Vilket också stöds av att Chris Aubeck aldrig lyckades finna vare sig någon verklig Rudolph Fentz eller kommissarie Hubert V Rihm som till fullo passade in på beskrivningen.

Det fanns visserligen en Rudolph Fentz i Chicago och en Hubert V Rihm i Cincinnati. Men den förstnämnde hade dött 1976 och den andre hade aldrig varit polis.

Vilket i sin tur inte har hindrat fortsatta spekulationer om författaren Finneys källor.

Jack Finneys novell I´m scared.

Rudolph Fentz dök upp i Jack Finneys novell I´m scared.

Vad säger, menar förespråkarna för den omskrivna teleporteringen, att Finney inte inspirerades av en verklig händelse?

Ja, i själva verket är hela hans novellsamling The third level full av berättelser som alla skulle kunna ha verklighetsbakgrund.

Och samtliga handlar om tidsresor:

• En man får ett telefonsamtal från sin syster som hon visar sig ha gjort först tre dagar senare.

• En bank upptäcker en check som är inlöst en dag innan den är utskriven.

• Ett brev från Wyoming till New York City visar sig vara avstämplat bara 17 minuter innan det anlänt.

• En man visar sig vara skjuten med en pistol som polisen beslagtog dagen före mordet.

In i dimman

Den mest utförliga av historierna är ändå den om Rudolph Fentz. Vilket i och för sig inte bevisar någonting mer än dess starka inneboende kraft.

Kanske är det som med den nyhet som 1968 tog den parapsykologiska världen med storm:

En professor och hans fru, Geraldo och Raffo Vidal, körde in i dimma under en bilfärd i Argentina och vaknade upp nästa morgon på en okänd plats. Raffo Vidal hade ont i nacken, Geraldo kände sig utvilad, medan bilen, en Peugeot 403, var svedd i lacken. När paret till slut fann en vägskylt insåg de att de förflyttats till Mexiko, 6 400 kilometer hemifrån.

Problemet var bara att historien sprack 28 år senare. En regissör, Aníbal Uset, erkände nämligen då att han hittat på den för att göra reklam för sin film Ché ovni som innehöll just en Peugeot 403 och en teleportering.

Att han hållit tyst så länge förklarade han med att han med tiden kommit att misstänka att han råkat kopiera en sann historia:

– Var det i själva verket en äkta nyhet jag hade läst och förpassat till mitt undermedvetna? resonerade Aníbal Uset.

– Hade min filmidé fötts ur en verklig händelse utan att jag själv var medveten om det?

Så vem vet, kanske Rudolph Fentz trots allt blev påkörd på Times Square 75 år efter sitt försvinnande. 

Publicerat