Världens 7 underverk - bara ett finns kvar idag

En pyramid som vässar rakblad, en koloss med brinnande ögon, ett mausoleum som stod emot piratattacker och ett tempel grundat av krigiska kvinnor – vilka gåtfulla hemligheter döljer sig bakom konstruktionen av världens sju underverk? Hade antikens byggherrar hjälp av magi, okända maskiner eller rent av utomjordingar?

Text: Petter Karlsson
Foto: Getty Images, Wikimedia Commons

Colossus_of_Rhodes.jpg

1 Kolossen på Rhodos

Hur någon för 2 300 år sedan kunde bygga en staty som är nästan lika stor som Frihetsgudinnan är förstås ett mysterium i sig.

Med sina 33 meter var kolossen på Rhodos ansedd som ett underverk redan på sin tid och lockade besökare även sedan den fällts av en jordbävning, bara ett halvsekel efter uppförandet.

Statyn föreställde solguden Helios, tolkad av den grekiske bildhuggaren Chares. Ingen vet idag exakt hur den var konstruerad, men man gissar på ett inre stålskelett som klätts med kopparplåtar och sedan fyllts upp med sten.

Inuti slingrade sig en spiraltrappa upp till huvudet. I ögonen brann eldar för att vägleda fartygen in i Rhodos hamn.

Statyn ska ha byggts för att fira segern över den cypriotiske krigs-herren Antigonos I Monofthalmos, vars son Demetrios försökt att belägra Rhodos 305 f Kr. Enligt en seglivad tradition placerades kolossen bredbent över hamninloppet, men går man till de äldsta källorna tycks den snarare ha stått på en enda sockel av marmor på hamnens ena sida.

Vilket förstås inte hindrar att kolossen måste ha varit en imponerande syn, även efter sin kollaps. Resterna låg kvar för beskådande i närmare 800 år (!).

Då köptes de av en arabisk köpman, som lär ha behövt 900 kameler för att klara transporten.

 

Gizeh_Cheops_BW_1.jpg

2 Cheopspyramiden

Byggd av utomjordingar?

Ja, det hävdar i alla fall den kontroversielle schweizaren Erich von Däniken, som menar att inga människohänder kunnat uppföra detta enorma monument som mätte 147 meter innan stenar stals från toppen för att bygga en moské.

Och även om man köper att byggherren istället var faraon Cheops, som levde omkring 2620–2580 f Kr, så kvarstår pyramidens mysterium. Varför ägna så mycket möda åt att skapa ett mausoleum i form av en gigantisk tetraförpackning?

Historikern Herodotos beskrev på 400-talet f Kr Cheops som en förhatlig tyrann, som likt alla andra ville skapa ett minnesmärke över sig själv. Men han spekulerade även i om pyramiden också var säte för en mystisk dödskult.

Till andra, mer udda teorier hör att Noa, sedan arken strandat på Ararat, var byggherren och rymmer gudomliga sanningar.

År 1867 publicerade den brittiske astronomen Charles Piazzi Smyth boken Life and work at the great pyramid, där han påpekade en rad märkliga mått:

Cheopspyramidens höjd är exakt en miljarddels väg till solen, omkretsen hundra gånger antalet dagar på ett år och varje sida lika med halva basen gånger gyllene snittet.

Uppmärksammad blev också den franske slagrutemannen Antoine Bovis, som på 1930-talet påpekade att det låg märkligt välbevarade djurkroppar i pyramidens fuktiga gångar. Bryter pyramidens form den kosmiska strålningen så att den i själva verket fungerar som en jättelik konservburk?

Ja, var det rent av, som tjecken Karl Drbal menade 1949, att pyramider även förmådde göra slöa rakblad vassa?

Eller hade ingenjören Lehel Répits i Skövde rätt när han 1979 menade att pyramidbyggena var gigantiska ritningar till en urgammal, energi-snål maskin?

Alla dessa spekulationer har dock avfärdats av seriösa forskare. De gissar att pyramiderna enbart var uttryck för faraonernas maktfullkomlighet och byggdes med hjälp av sandkälkar, hävstänger, lutande plan och ett oräkneligt
antal slavar.

 

Mausoleum_of_Halicarnassus.jpg

3 Mausoleet i Halikarnassos

Okej, den folkpartistiske bostadsministern Birgit Friggebo lyckades
visserligen få en sorts byggnad uppkallad efter sig. Men annars är det få förunnat – med undantag för den kariske härskaren Mausollos.

År 353 f Kr avled han och ett år senare stod hans magnifika gravmonument klart på order av änkan Artemisia.

Hon hade gett uppdraget till två ryktbara grekiska arkitekter, Satyros och Pythios, och bett dåtidens största konstnärer smycka friserna. Minnesskriften som höggs in i väggen fick hon i sin tur genom en pristävling bland talare och författare.

Enligt historikern Plinius den äldre, som levde fyra sekler senare, var monumentet 44 meter högt – alltså i närheten av ett modernt femtonvåningshus – och byggt i vit marmor.

Vid foten mätte det 129 meter i omkrets och det höjde sig sedan uppåt
i form av en pyramid. Överallt fanns pelare och statyer målade i olika färger och toppen kröntes av ett enormt fyrspann.

Monumentet överlevde mirakulöst nog såväl Alexander den stores erövring som diverse piratattacker. Dock kollapsade det under en serie jordbävningar på 1100-talet och förvandlades 1522 till ett sten- och kalkbrott för riddarna i Johanniterorden.

Men begreppet ”mausoleum” kom alltså att bestå.

 

Statue_of_Zeus.jpg

4 Zeusstatyn i Olympia

Senare tiders OS har förstås haft både större och mer påkostad rekvisita. Men under antiken var statyn över guden Zeus ett av sin tids mest magnifika konstverk.

Skaparen var greken Fidias, som kallats antikens Michelangelo, och hans Zeus tronade intill det fält där man 776 f Kr höll de första olympiska spelen.

Ingen vet exakt hur statyn var uppbyggd. Men gamla beskrivningar talar om en inre ram av trä som täckts av elfenben, guld, ebenholts, svart kalksten och juveler.

Statyns höjd var tolv meter. I sin vänstra hand ska den sittande Zeus ha hållit en spira med en örn på toppen, i sin högra en liten staty av gudinnan Nike.

Det säregna är att den fick vara i fred i så många år. Roms galnaste kejsare, Caligula, försökte under första århundradet att flytta den till Rom, men av okända skäl misslyckades han.

Först på 300-talet – när statyn var 700 år gammal – hamnade den i
Konstantinopel, där den slutligen slukades i en brand år 462.

Illa gick det också för skulptören Fidias. Han drogs in i en politisk process, som egentligen riktade sig mot en av hans vänner, och dog i fängelse.

 

Hanging_Gardens_of_Babylon.jpg

5 Babylons hängande trädgårdar

Inget underverk är så gåtfullt som dessa tidiga växthus, skapade av någon med både gröna fingrar och kunskap om hur man murar höga valv.

Till att börja med handlar om det hur de hängande trädgårdarna såg ut. Var de en sorts jättelika, högt svävande blomlådor vars prunkande växtlighet vällde ut på sidorna? Innehöll de blommor som inte finns idag?

Och var de, som det påstås, ens byggda av kung Nebukadnessar II omkring år 600 f Kr? Ja, låg de ens i Babylon, som länge hade betraktats som världens navel och även rymde den höga byggnad vid Marduktemplet som i Bibeln kallas ”Babels torn”?

Nej, inte ens om geografin är arkeologerna ense. Några pekar istället ut staden Nineve och menar att underverket är identiskt med den assyriske kungen Sanheribs väldokumenterade palatsträdgård.

Detta motsägs dock av de fynd som i början av 1900-talet gjordes av tysken Robert Koldewey. Vid utgrävningar av Babylon fann han en serie kraftfullt konstruerade valv som inte var förbundna med omgivande murar.

Deras syfte föreföll svårförklarat – tills han insåg att det kunde handla om de mytomspunna trädgårdarna.

Alldeles intill hittades också ett intrikat system för konstbevattning som, menade han, framstod som ett ännu större underverk.

 

GettyImages-125176388.jpg

6 Artemistemplet i Efesos

Denna helgedom var redan över 1 000 år gammal när den tog sig in på topplistan.

Byggt i vit marmor, med mängder av pelare, måste Artemistemplet i nuvarande Turkiet ha varit ett under av skönhet. Men framför allt är det dess historia som fascinerar.

Enligt en urgammal tradition grundades kultplatsen av amasoner, de kvinnliga krigare som påstods skära av sig ena bröstet för att bättre kunna skjuta med pilbåge.

Dessa tidiga feminister ska ha dyrkat jaktgudinnan Artemis och deras ursprungliga tempel förbättrades senare av den stenrike kung Krösus av Lydien.

År 500 år f Kr hade det nått de enorma proportionerna 125 gånger 60 meter och var 25 meter högt. I anslutning fanns en bank, ett konstmuseum, en bankettsal och ett gästhem för asyl-sökande (!).

356 f Kr brändes Artemis tempel enligt traditionen ner av en viss Herostratos, vars enda syfte tycks ha varit att få sitt namn känt över världen. Som bekant lyckades också detta, eftersom vi än idag talar om ”herostratisk ryktbarhet”.

Dådet ska ha skett samma natt som Alexander den store föddes och det ansågs av prästerskapet möjligt ”enbart ety gudinnan Artemis hade fullt upp med arbetet vid kungasonens nedkomst”.

Efesierna återuppbyggde dock under-verket, som sedan överlevde till slutet av 500-talet. Då användes stenarna vid bygget av en basilika och idag är det forna tempelområdet ett träsk.   

 

Pharos_of_Alexandria.jpg

Fyrtornet på Faros

70 meter högt? Eller kanske hela 150?

Det spelar mindre roll, eftersom det torn som runt 280 f Kr byggdes utanför Alexandria av naturliga skäl sågs som ett välsignat underverk av Medelhavets sjöfarare.

Över 50 kilometer bort kunde man se dess hjässa. Längst upp satt en snillrik konstruktion med en spegel av brons som dagtid reflekterade solljuset. Nattetid omriktades den så att den istället reflekterade en fyrbåk som eldades med en blandning av växtoljor och djurspillning.

”Nedersta delen är gjord som en fyrkant och byggd av rektangulära stenar. Fogarna är så väl dolda att det hela ser ut att vara format av ett enda stenblock”, skrev den arabiske författaren al-Bakri på 1000-talet.

Han noterade också att fyrtornet bestod av en mängd rum och var så klokt byggt att inte ens de värsta stormar fick det att svaja.

Indirekt bidrog också detta arkitektoniska mästerverk, ritat av makedoniska och grekiska ingenjörer, till antikens höga bildningsnivå. Alla fartygs-kaptener som passerade ön Faros var nämligen enligt en lag ålagda att överlämna alla sina skriftrullar till Alexandrias bibliotekarier för avskrifter.

Att det enorma biblioteket sedermera brann ner 47 f Kr – och fyrtornet gick under i en serie jordbävningar under medeltiden – är en annan och mer tragisk historia.

Namnet Faros bevarades hur som helst till eftervärlden och återfinns i ord som ”fyr” och ”führer”.