Varje seriös egyptolog vet att stenblocken till Egyptens pyramider transporterades med hjälp av sandkälkar, hävstänger, lutande plan och tusentals slavar. De vet också att stenarna i Cheopspyramiden skulle räcka till att bygga en tre meter hög mur runt Frankrike. Att sfinxens skägg förvaras på British Museum. Och att mumiernas hjärnor drogs ut med en krok genom näsan.
Men vissa nöjer sig inte med det. Redan före Kristus spankulerade den grekiske historikern Herodotos (484–425 f Kr) runt bland underverken och spekulerade kring dödskulter och siffermystik.
Herodotos var en av de första att systematisera historien och han funderade kring pyramidernas mystik.
Riktig fart på tankarna om att de 4 500-åriga pyramiderna gömde betydligt större gåtor än mumier och skattkistor blev det dock inte förrän år 1859. Då lanserade den brittiske bokförläggaren John Taylor i The great pyramid – Why was it built? And who built it? tesen att Cheops gigantiska gravmonument i Giza i själva verket hade svaret på alla mänsklighetens stora gåtor.
John Taylor dividerade pyramidens höjd med halva bredden och fick ett tal som var nästan identiskt med pi, 3,14. Något som, enligt Taylor, garanterade att Gud själv hade svarat för ritningarna.
Vilket i sin tur fick honom att tro att det var judarna, inte egyptierna, som byggt dem. Eller kanske rent av självaste Noa?
Därefter var det fritt fram för självutnämnda forskare med måttband i högsta hugg.
Avslöjande mått
Märkligast av alla var en brittisk astronom, professor Charles Piazzi Smyth, som 1867 släppte lös vad som skulle bli en bibel för alla i branschen: Life and work at the great pyramid. Inte nog med att boken lanserade en ny måttenhet, pyramidtum, som han hävdade använts vid byggandet men sedan fallit i glömska. Medelst kluriga matematiska operationer lyckades Smyth få sin tum att avslöja de mest makalösa sanningar om universum:
• Cheopspyramidens höjd visade sig vara en miljarddels väg till solen och en femhundramiljondel av jordens diameter.
• Omkretsen var densamma som hundra gånger antalet dagar på ett år.
• En av de lutande sidorna var lika med halva basen gånger gyllene snittet.
Och så vidare.
Ljusets hastighet, jordytans medeltemperatur, jordklotets medeltäthet, ja, det fanns ingen ände på vad Cheopspyramiden kände till.
Professor Charles Piazzi Smyth myntade begreppet pyramidtum.
Dessutom, och det var Smyths stora grej, representerade den långa gången in i gravkammaren hela världshistorien i ett nötskal.
Varje tum var ett år. Genom att läsa hieroglyfer och tolka sprickmönster kunde man därför enkelt räkna ut de exakta årtalen för syndafloden, Moses uttåg ur Egypten, Kristi födelse och andra väsentligheter.
Exempelvis fastställdes jordens födelseår till år 4004 före Kristus.
Det märkliga var dock att världshistorien upphörde runt 1911. Där tog nämligen gravgången slut.
Hälsobringande effekt
På 1930-talet fann den franske slagrutemannen Justin Antoine Alfred Bovis små djurkroppar inne i Cheopspyramiden och förbryllades över att de inte ruttnat, trots den relativt höga luftfuktigheten.
Låg hemligheten i själva formen?
Bröts den kosmiska strålningen på ett så speciellt sätt att den fick en bevarande effekt?
Var pyramiden i själva verket en gigantisk konservburk?
Fransmannen Bovis hittade små djur i Cheopspyramiden och forskade vidare kring hur det kunde komma sig.
Ja, inte bara det, menade tjecken Karl Drbal och tog idéerna ännu ett steg längre. 1949 sökte han, och fick, patent för små pappkopior av pyramider och hävdade att de dessutom fungerade utmärkt som vässare av slöa rakblad.
Eggen påstods ”tillfriskna” om den placerades i rätt riktning gentemot jordens magnetfält.
Han hävdade också att pyramidens själva form var hälsobringande och kunde öka den sexuella aptiten.
Enligt tjecken Karl Drbal var formen på pyramiderna bra för hälsan.
Två som råkade snubbla över en av Drbals pappmodeller var amerikanskorna Sheila Ostrander och Lynn Schroeder, som besökte dåvarande Tjeckoslovakien under år 1968.
I sin bok Psychic discoveries behind the Iron Curtain påstod de sedan att hemligstämplad pyramidforskning hade pågått bakom järnridån i många år.
Även levande kroppar ska, enligt dem, må bra av att vistas i en pyramid då och då. Huvudvärk försvinner. Krämpor utplånas som genom ett trollslag.
Hängiven pyramidolog blev även deras landsman Patrick Flanagan, som menade att det var måtten på de egyptiska pyramiderna som var själva pudelns kärna.
Med en något kryptisk formulering menade han att gravmonumenten var ”en effektiv resonanslåda för slumpmässigt polariserade mikrovågssignaler som kan omvandlas till elektrisk energi”.
Glasklart?
Om inte, så kunde hans fans ändå trösta sig med att hans bok Pyramid power 1978 citerades på Alan Parsons Projects rockplatta Pyramid.
Så vad säger då vetenskapen?
Ja, föga förvånande finns inga bevis för pyramidernas magiska kraft.
De mest seriösa testerna gjordes kanske av tv-programmet Mythbusters på Discovery Channel, som 2005 lät bygga en pyramid med samma temperatur, luftfuktighet och läge i förhållande till väderstrecken som Cheopspyramiden.
Där placerade man sedan färskt kött, blommor och rakblad, som fick ligga under en längre tid.
Ingen skillnad kunde dock märkas när man senare jämförde dem med varor som istället förvarats på en annan plats.
Köttet var skämt, blommorna vissna och rakbladen fortfarande slöa...
